Landar i Hobart på en av de minsta flygplatser jag besökt (kangaroo island är fortf i topp där dock), tar mig till mitt fantastiskt snygga hostel, the pickled frog där jag spenderade mina två första nätter. Hostelet erbjöd gratistur upp till Mt Wellington så givetvis hoppade jag på det, utsikt över hela hobart (50% av allt vatten som används i hobart kommer från dessa springs). Vandring nedför berget tillsammans med canadensare och aussies, tydligen bästa vädret på länge så de flesta valde vandringen framför att ta bussen tillbaka. I övrig var väl hobart inte så mycket att hänga i gran direkt, väldigt litet och fattigt nattliv (kanske är det storslaget på helgerna men iom semestertider så räknade jag ändå med lite mer fart).
Sen var det dags att möta upp mina travelmates för de nästkommande 11 dagarna. En bil med rooftoptält var hyrd och vi lyckades få en riktigt färgglad en (dock lite väl rude men det är ju vad Wicked campers är kända för antar jag), vrålåket fick tillslut sitt namn : Lil’Candy, ja, candy var ju fantastisk på många sätt och fick många att le längs vägarna, lite trött var hon och uppförsbacke var ingen hit men hon tog oss alltid dit vi skulle. Dåså, ut på de sjukt lugna och tomma vägarna runt tasmania med en tyska och en taiwanes. Inte många fordon i sikte men en hel del döda djur – överallt låg de längs vägarna, aldrig sett något liknande, framförallt stora råttor och wallabies men även en och annan wombat.
Besökte vackra stränder, vandrade runt sjöar och berg, spenderade (de sömnlösa) nätterna på både risiga och rosiga campingplatser. Bilvrak, hastbox.. ptja, det var bra vindskydd iallafall.
En hel del körande blev det för min del – taiwanesen blev portad från ratten efter att misslyckats med var nyckeln ska sättas in, knappt ta sig ut från parkering, varit 2cm från att skrapa bilen bredvid, kört rakt ut i en rondell utan att ge företräde och var påväg att göra en u-sväng över dubbellinjer – en skräckslagen tyska i baksätet kunde andas ut då jag bestämt (men så lugnt jag kunde förmå) fick lov att säga – med tanke på alla våra liv att
”you had your little fun, just stop and we’ll swap, stop!” Och ja, tillslut trilla poletten ner och vi bytte –
Thank you! Hördes en lättad röst bakom mig 😄 därefter togs det upp varenda dag
”I’ll drive tomorrow” även om jag kanske inte är den första att alltid öppna käften, framförallt inte när det finns en stor risk att låta otrevlig så fanns det inget annat val i det här läget än att förklara att, jag är ledsen men du kommer inte att köra något mer under den här resan. Som tur var fick den 10min (långa) skräckfärden mig att känna mig helt klarvaken trots hemska nätter i vind och kyla som jag spenderade i passagerarsätet med 5 lager kläder. Men men, det var kul att köra och spännande hur självsäkerheten kickar in när man i ett specifikt sällskap är den mest erfarna- oftast är jag nära att skita ner mig av nervositet varje gång jag ska ge mig ut i vänstertrafiken så det var en härlig känsla att slippa den under de här dagarna 😁
Men över lag var det ändå en grym resa, fantastiskt fina platser, grym tur med vädret, en del roligt folk längs vägen och natten vi spenderade på hostel/hotell -baracker med eget rum, duntäcke och element (skulle bli nedåt minus den natten) var som i himlen. Annars var det mycket pasta, tonfisk, morötter och billigt kaffe, backpackerstyle at its best.
Finally! Forsta vilda Echidna!
Hur är det då att resa med en asiat – i det här fallet, hur stereotypt det än må vara – precis vad man ser framför sig runt turisttäta platser. Full on med kameran i högsta hugg, munskydd och paraply i de mest opassande väder i kombination med bristfällande kommunikation vilket givetvis kan leda till missförstånd och irritation men vi försökte så gott vi kunde och många gånger ledde det mest till ett gott skratt 😆 svenskar och tyskar är överlag väldigt lika (så långt som mina bekantskaper runtom i världen sträcker sig iallafall) gällande uppväxt, värderingar, husmorsknep osv. så det var kul att få inblick i hur det var att växa upp i Taiwan, kultur etc. etc. mina kunskaper sedan tidigare kan väl enklast beskrivas som icke existerande.
Det var en rolig resa trots att jag två gånger föll ner från tältet då stegen bestämde sig för att svepa iväg under mina fötter påväg ner (fanns ju givetvis en anledning till att jag sov inne i bilen), som tur var slapp jag iallafall hjärnskakning men lite lätt hjärtklappning infann sig. Tillbaka i Brisbane för att organisera nästa resa och ta igen lite sömn 😄
Lost Down Under 